Sexualiteten och Guds död

Regina Ammicht-Quinn skriver om sambandet mellan sexualiteten och Guds död. Artikeln inleds med ett citat av Foucault som går ut på att vi inte har befriat sexualiteten. Detta skrev han 1962 och Ammicht-Quinn menar att dessa ord är en profan profetia. Sexualiteten har inte befriats utan den har drivits till en gräns.

Kort sammanfattat ser Ammicht-Quinn, och också Foucault vad det verkar, ett samband mellan Guds död och att sexualiteten fått ordet. Jag hade vissa problem att förstå vad Ammicht-Quinn egentligen vill säga, men det tycks som att sambandet går ut på att när Gud är död, och det således inte finns något heligt, blir detta "heliga" något hos människan själv. Detta "något" kan då vara sexualiteten. Jag förstod inte riktigt om detta heliga endast kan vara sexualiteten, eller om sexualiteten är en möjlig "helig" kanal tillsammans med andra möjliga.

Det faktum att sexualiteten fått ordet hänger ihop med att sexualiteten lösgjorts från sambandet "sex-äktenskap-fortplantning" samt sexualitetens exponering i media. Sexualiteten är inte längre något "naturligt", utan något man väljer. Att den dock räknats till den naturliga sfären under större delen av mänsklighetens historia har lett till att den mytologiserats och därför undgått kritiska diskurser. Således har sexualiteten gått från att inte överhuvudtaget diskuteras till att bli ett forum för livets mening och transcendenta upplevelser. Denna process har varit mycket snabb, alltför snabb. Teologin som tidigare i mångt och mycket reglerade sexualiteten genom moralteologi, har längre inget att säga om sex. Och om den har det, är det i varje fall inte många som lyssnar. Inte jag heller. Ammicht-Quinn vill inte tysta sexualiteten, vilket hon menar att det nog finns teologer som vill. Att sträva bakåt på detta sätt är inte något att sträva efter. Hon vill snarare (tror jag) koppla ihop sexualitetens tal med skapelse och frälsning i stället för talet om Guds död.

Jag förstår detta som att sexualiteten fått en alltför stor plats i människors liv idag då den kommit att kopplas samman med Guds död. I stället borde sexualiteten kopplas ihop och integreras med skapelsen, som en naturlig del av människors liv. Jag håller helt med detta om att sexualiteten spelar en alldeles för stor roll i människors liv idag. Det har blivit en stress utan dess like. Har man inte ett fantastiskt sexliv är man misslyckad som människa. Många ungdomar upplever det som ett problem att de inte debuterat sexuellt, och då talar jag om helt "vanliga" människor med en helt "vanlig" sexualitet, "vanlig" dock inte synonymt med heterosexualitet. Sedan finns det också människor som flyttat fram gränsen som Foucault talar om. När den upplevda tomheten ska fyllas med sex räcker inte det vanliga parförhållandet till, utan man testar allt mer extrema varianter, sadomasochism, gruppsex, swingersklubbar etc. Såtillvida tror jag att det skulle vara bättre att koppla ihop sexualiteten med tal om skapelse än med tal om Guds död. Vad det rör frälsning vet jag inte riktigt vad Ammicht-Quinn menar. Hon ser sex som frälsning som ett problem, och det kan jag inte invända mot. Är det Gud som ska frälsa sexualiteten? Eller blir man sexuellt "problemfri" om man blir frälst??

Ammicht-Quinn menar att det saknas ett språk för den vanliga människans sexualitet, ett språk bortom pornografin. Är det faktiskt så? Jag är nog inte rätt person att svara på den frågan. Här skulle då kanske teologin ha något att säga. Tidigare kom teologin mest med normativa beteendemönster. Idag är det förlegat, men normerna finns kvar. Dessa normer är dock medias normer skriver Ammicht-Quinn. Vad jag förstår vill hon inte att teologin ska komma med några nya normföreskrifter, utan mera delta i diskursen om sexualiteten utan att på något sätt ha pretentionen att helt ta tillbaka diskursen så som det tidigare var.

Ett sådant tal ska obönhörligen relateras till ett tal om kroppen och kroppen så som könsbestämd. Ammicht-Quinn ifrågasätter talet om ett avkönat tal "mänsklighetens sexualitet" och vill tydligen tala om en mannens och kvinnans sexualitet. Är det här skapelsen kommer in, att vi är skapade som män och kvinnor? Helt enkel är inte denna problematik. Jag undrar hur hon bemöter queer-frågor. Det finns det facto människor som inte känner sig hemma det biologiska könet de fått. Är deras problematik vald? Det tror jag knappast. Jag tror inte att någon människa väljer att bli varken transsexuell eller homosexuell då det onekligen är enklare att vara heterosexuell ännu 2010. Jag tror inte att transsexualitet skapats av Guds död. Det menar jag inte heller att Ammicht-Quinn säger. Tvärtom tror jag att dessa människor tidigare lidit i tysthet och nu blivit synliga tack vare att sexualiteten fått ordet. Detta gäller även homosexuella. Det som man eventuellt kan diskutera är de fall där sexualiteten blir extrem, oberoende av vem som utövar den.

Personligen tror jag att att Gud måste få liv igen innan teologin kan bidra med ett språk om sexualitet. Kanske dock det ena ger det andra.