Coakley- Kön, förvandling och Gud

Detta var nog den text jag haft lättast att läsa hittills. Sarah Coakley skriver på ett tydligt sätt. Hon använder på sina ställen starka adjektiv och raljerar nästan ibland. Syftet är tydligt och hon argumenterar på ett övertygande sätt och tar även eventuella invändningar mot det hon har att säga i beaktande. Detta vad gäller formen. Beträffande innehållet är jag lite frågande, inte i hur hon säger det, mera vart hon vill komma med att jämföra en sekulär, postmodern feminist med en kyrkofader från 300-talet. I och för sig har jag vid det här laget lärt mig att förmoderniteten verkar ha en hel del gemensamt med postmoderniteten, i alla fall vad gäller teologiska spörsmål och jag antar att dessa speglar allmänna tendenser i samhället.

Det Coakley således vill göra är att jämföra Judith Butler och hennes försök att undkomma de traditionella könsstereotyperna och uppnå en sorts genusfluiditet med Gregorios av Nyssa och dennes förståelse av genus. Genus är ett modernt begrepp och Coakley flaggar för risken att anklagas för anakronism, men menar ändå att jämförelsen kan vara teologiskt lärorik. Detta är väl den största frågan jag har vad gäller Coakleys resonemang. Hur tänkte man i frågor om kön/genus på 300-talet? Givetvis inte i termer av genus som socialt konstruerat kön, även om Coakley menar att Gregorios av Nyssa likt Butler anser att det finns någon sorts genusperformativitet. Kan Gregorios av Nyssa faktiskt ha haft så postmoderna tankar redan på 300-talet eller blir hans resonemang fyllt med innehåll från 2000-talet (artikeln är vad det verkar skriven under 1900-talets slut)?

Coakley menar att både Butlers sekulära och Gregorios religiösa resonemang har ett telos, en eskatologisk längtan där genus spelar roll. Denna tanke är givetvis mest förvånande vad gäller Butlers tänkande. Coakley motiverar det med att kroppen i dagens samhälle blivit allt som vi har. Vi har förlorat den stora metaberättelsen som sätter vår kropp in i ett större sammanhang. Vi tror inte längre på en kroppens uppståndelse och ett evigt liv och då gäller det att försöka skapa detta eviga liv här på jorden med den fysiska och faktiska kropp vi har. Vi har ändå inte helt lämnat efter oss det dualistiska arvet från Descartes, och tankar om en själ eller en andlig verklighet lever kvar. Helt materiell är således inte vårt sätt att se på oss själva. Dessa motsättningar är problematiska och gör att kroppen blir ett svårfångat begrepp. Kroppen ska ge oss frälsning samtidigt som vi pinar den hårt för att hålla den i skick. Detta är mycket motsägelsefullt. Dessa tankar finner jag väldigt talande för dagens samhälle. Det jag inte riktigt lyckas med är att koppla detta till Butlers tankar om genusperformativitet. Då tycker jag att det är lättare att se kopplingen till Gregorios asketism. I det asketiska idealet övervinns, vad jag förstått, biologiska könsskillnader och kön blir performativt. Detta verkar vara helt ok.

Säkert finns det hos Butler en längtan efter något "mer". Jag antar dock att Coakley mera ser Butler som en representant för samtiden än något annat. Kroppen ska idag inte tillåtas att förändras. Alla, från småflickor till 60-åringar, ska se ut som tonåringar. Kosta vad det kosta vill. Nu märker jag att jag genast tänkte på kvinnor... denna problematik rör de facto kvinnor mer än män. Bara detta är ett intressant fenomen i sig. Det tål att funderas på.