Antiklerikalism och ateism 2

Rorty menar som sagt att ateism är lika orimligt som teism, och beklagar att han någonsin använt termen "ateism". Han menar att den rätta termen är antiklerikalism. Rorty tänker att religion kan vara farligt när den blandas med politik. Rorty erkänner att religiösa institutioner uträttar bra saker i samhället, men menar ändå att religion är något som ska höra till den privata sfären.

Visserligen gillar inte jag heller att religiösa institutioner eller präster tar politisk ställning, som princip. Den katolska kyrkan i Italien har mycket politisk makt, och den är starkt konservativ och högervriden. Däremot tilltalas jag mera av den katolska kyrkan i Sydamerika där kyrkan snarare verkar föra de fattigas och de svagas talan. Jag inser dock att jag inte kan ogilla katolska kyrkans politiska aktiviteter i Italien och gilla dem i Sydamerika.

Jag vet inte riktigt vad Rorty menar med "privat". På något sätt är jag skeptisk till privat religion. Rorty tänker sig säkert inte "privat" som att man sitter ensam på sin kammare och är religiös, utan säkert kan man dela sin religion med andra som är privatreligiösa. Då är det lite mera ok i mina ögon. Det finns dock mycket bra i religionerna. Varför ska man inte få uttrycka det på en allmän arena för att det inom religiösa institutioner finns rötägg?

Rorty skriver sedan mycket om Vattimo. Vattimo och hans tal om sekularisering klarnar något med Rortys förtydliganden. Att vetenskapen vann "striden" mot tron under 17- och 1800-talen var bra inte bara för vetenskapen utan också för religionen, menar Vattimo. Sekulariseringen bidrar att vi i lägre utsträckning underkastas präster och detta ska leda till att evangeliernas löfte om att Gud ska betrakta oss som vänner bättre infrias. Kärleken till nästan verkar vara det enda som finns kvar när sekulariseringen gjort sitt, och då räcker den naturliga lagen. Tjaa... inte vet jag om det klarnat helt trots allt kopplingen mellan sekulariseringen och Guds frälsningsverk.

Rorty och Vattimo är enligt Rorty överens om att de båda vill att kärleken ska övervinna alla hinder. Det som skiljer dem åt enligt Rorty är Vattimo ser det heliga som en tilldragelse i det förflutna och Rorty ser det som något i framtiden. Vattimo ser det faktum att Gud vill bli vår vän som den viktiga tilldragelsen och detta är givetvis kopplat till den person som förkroppsligat detta. Rorty när ett hopp om att kärleken ska regera i en framtid. Det heliga i hans fall verkar vara detta hopp. Rorty förklarar

Om jag förstått rätt är det heliga för Vattimo Guds blivande människa (Gud vill bli människans vän genom Jesus). Detta lyckas inte genast utan förverkligas genom sekulariseringen. Än är vi inte framme. Jag har fortfarande svårt att förstå detta med sekulariseringen...